Spöktimme, på riktigt
Jag kände en hand på ryggen
och vände mig om. Min kollega
stod 20 meter bort.
Och det är sant! Jag jobbar i lokaler från 1700-talet, självklart sägs det att det spökar i vissa av matsalarna. Personligen tror jag på spöken, men bara på snälla sådana.
Iallafall;
Jag och en kollega var på övervåningen i Socioteten, huset där Brunnsmästaren spökar i. Vi kikade efter stolar och bord, varpå jag ska kliva genom en dörröpping och känner hur Diane lägger handen på min rygg. När hon inte dyker upp till höger om mig, som jag förväntat mig, så vänder jag mig om. Diane står 20 meter bort. Behöver jag tala om att jag nästan drabbades av panik?
Jag är ju som sagt inte rädd för spöken, så jag lugnade mig rätt snabbt. Men fan vad tufft, jag har haft en spökhand på mig!
Nåja. Idag ska Emelie ut till Medevi och slita som ett djur hela helgen. Själv ska jag till Tidaholm och glassa på bröllop, sweet! Har även fått den läskiga uppgiften att agera fotograf under vigseln och bröllopet, vilket skrämmer skiten ur mig. Men det ska jag nog greja! Får jag till några bilder så kommer de upp på bloggen.
Godmorgon förresten! Och trevlig helg!
Puss /Mikaela
